Min förkärlek för Beaujolais Noveau har en lång historia. Det hela började 1981 då jag hamnade i ett senhöstligt London vars vinbutiker och restauranger var fullskyltade med affischer där det stod "Le Beaujolais Noveau est arrivée!". Naturligtvis drack jag detta vin, det var ju första gången jag kunde gå på en restaurang och beställa ett vin och en "Steak av poivre" och sen fortsätta till klubben "Le beat route" på Dean Street i Soho.Aaah, memories. Att sitta på en fransk bistro i Bayswater i en nyinköpt kråsskjorta från P.W Forte i Chelsea och bli tillfrågad av servitören om jag var en "rockstar" bara för att min flickvän och hennes två kompisar hade joinat sällskapet var höjden av lycka.
Så det är ju inte ett dugg konstigt att jag gillar Beaujolais Noveau, trots att det var en marknadsföringshype å det grövsta.
Men till skillnad mot andra 80-talsfenomen har BN åldrats med heder.
Anledningen är ganska enkel. Beaujolais Noveau är ett primörvin, ett vin som inte är avsett att lagras utan att njutas omgående. Varje år kommer en ny sändning. Distriktets bästa Gamaydruvor dricks upp så snart det går... En hyllning till ungdom.
Det finns dom som scoffar åt BN. Låt dom göra det.
Kan det finnas en bättre sätt att bli vuxen än att beställa en pepparstek och en flaska vin på en restaurang på Queensway? Kan det finnas ett bättre sätt att bli påmind om ungdomen än att varje år i november dricka Beaujolais Noveau, speciellt som varje år innebär en ny skörd av detta fina vin?
Beaujolais Noveau går inte att lagra. Det är avsett att drickas omedelbart, och det ger i bästa fall goda minnen. Jag kommer förmodligen att älska detta vin tills jag dör.
Beaujolais Noveau är nu. Jag gillar nu.
