För några veckor sedan satt jag med en kollega och beställde utrustning till det nya provköket på jobbet. När jag hade lagt fram listan på dom knivar som behövdes (enbart Victorinox!) tyckte min arbetskamrat att det behövdes ett vitt knivställ med Wüsthofknivar med vitt handtag också, för att matcha resten av färgerna i provköket. Eftersom det inte var jag som satt på plånboken sa jag naturligtvis ja. Wüsthof är bra stål, och det gör mig ingenting att det finns ett knivställ på arbetsbänken. Då kan jag ju med gott samvete låsa in Victorinoxknivarna!Sagt och gjort, prylarna anlände och vi bestämde oss för att packa upp all utrustning först efter nyår när vi har det lugnt. Det rör sig trots allt om ett komplett restaurangkök, och rubbet måste diskas innan användning. Men man ska ju inte tro att man får vara ifred... Naturligtvis blev det evenemang inbokade i vårt icke uppackade provkök. Kartongen med Wüsthofknivarna och knivstället låg överst på lasset, så jag gav fan i att leta upp rätt prylar. Men så fort jag började skära insåg jag att det här var knivar som gjorde sig bäst på bild. För små. Fel urval. Fel skaft. Fel gradering på bladet där det går emot pekfingrets övre del. Totalt omöjliga att få ett bra grepp om med en blöt eller oljig hand. Felbalanserade.
Kort sagt, det var inte proffsgrejor. Snygga på bild. Ta en titt, vem vill inte ha det där knivblocket i köket? Ser hur snyggt som helst ut, men inte användbart längre än en halvtimme.
Så det är det jag pratar om när jag tidigare har sagt fjollknivar*. Jag gillar funktionella saker, och hatar prylar där den visuella aspekten har fått ta över. Det här knivstället är ett exempel på det.
Framförallt så avskyr jag att man har gett avkall på vilka knivmodeller som är användbara, utan istället har koncentrerat sig på att göra ett knivset som ser snyggt ut i ett designat kök.
Nåja, det finns ju ett användningområde i allafall. När någon lånar vårt provkök och inte har med egna knivar kan jag alltid hänvisa till knivstället.
Jo, en sak till. Den här bloggen har fått kritik för att vara grabbig, macho. Jag håller med, det är så. Men jag har inget annat uttrycksätt. Maten är tung och rustik och svårjobbad, och det är så här jag pratar.
Vad jag däremot inte tänker säga igen är uttryck som "fjollknivar". Det vore mig fjärran att använda en beteckning på HBT-personer som ett nedsättande uttryck, men jag inser att det kan tolkas så. Därför kommer jag i fortsättningen att skriva "TV" så fort jag tycker något är yta utan substans.
Att använda ordet fjolligt som en synonym för något dåligt var klantigt gjort, och det ska inte upprepas. Sista gången var här ovan.
