Ingen läsare av den här bloggen kan undgå att märka att lök är en viktig ingrediens för mig. Men den lök som erbjuds i svenska livsmedelsbutiker är av en väldigt undermålig kvalitet (i och för sig inte förvånande med tanke på hur potatisen brukar vara, men det är ändå symptomatiskt för Sveriges låga standard på livsmedel. Vi har inte ens bra lök eller potatis i våra livsmedelsaffärer trots att maten aldrig har varit så billig eller lättillgänglig som nu!)Så jag blev desto gladare när en av mina kollegor hade plockat hem några lådor med Oignons de Roscoff, och en av påsarna vi hade fått till prov gick vidare till mitt kök. Roscofflök är rosa till färgen och smaken är mild och söt, långt från den sega och svavelosande skit jag brukar hitta i Stockholms butiker. Den här löksorten har odlats i trakten kring Roscoff i Bretagne sedan 1600-talet, och producenterna i har ansökt om att den här löken ska få PGO-status inom EU.
Det som har gjort att lökodlarna i Bretagne har profilerat sig så starkt med en kvalitetsråvara har i flera hundra år varit export. Från Bretagne till Grande Bretagne.
Man har åkt över engelska kanalen och sålt sin lök. Ta med några ton lök, skaffa en båtbiljet och ett lager och knacka dörr i Cornwall, Devon, Somerset eller Wales. "Onion Johnnies" finns fortfarande, säljare som cyklar från dörr till dörr på den engelska landsbygden och säljer lökknippen, men det är ett yrke på utdöende. Löken finns dock kvar, och den smakar jättegott.
Sug på den karamellen, alla mjukhuven i Sverige som svamlar om lokalproducerad mat!
Ni kan återkomma när:
1) Vi har lök som smakar bra.
2) Vi har en befolkning på 46 miljoner människor i vårt land. Det motsvarar Frankrikes befolkningtäthet omräknat till Sveriges yta. Utan människor ingen marknad.
