fredag 27 augusti 2010

Sjömansbiff del 2.

Jo, som jag sa i förra avsnittet: Sjömansbiff är oftast väldigt tråkig mat. Ibland beror det på ointresse och okunskap från kockens sida. En annan anledning är fel sorts potatis. Många skulle säga att den här rätten endast kan göras på vinterpotatis, men det är fel*. En sort som Sava, som är tidig, fast och har en bra halt av torrsubstans redan som nyskördad gör en avsevärd skillnad. Jag avskyr Sjömansbiff som är som ett mellanting mellan potatissoppa och Lapskojs. Att Sava dessutom lämpar sig väldigt bra för ekologisk odling gör det hela ännu bättre. Skala och skiva potatisen. Det går åt mer än du tror.

Kryddpeppar är inte min favoritkrydda. Men nu är det så att det ska kryddas med kryddpeppar i Sjömansbiff, så då ska den vara nymalen.

Varva potatisen med den stekta löken och det brynta köttet. Krydda med timjan, lagerblad och den nykrossade kryddpepparen. Lägg flera lager. ( jag hackade faktiskt timjanen, men det såg snyggt ut på bild med hela kvistar). Glöm inte salt och peppar. Slå på skyn från igår.

Och nu till den definitiva kryddningen: Öl. Som jag skrev förut så kontrade jag lite av faddheten som lätt uppstår i den här rätten med vinäger på löken. Men det räcker inte. Om en rätt ska vara smaksatt med öl så måste ju ölen smaka bra. Den sjömansbiff du får på din lunchrestaurang är smaksatt med lättöl... jag behöver nog inte säga mer. Skit in, skit ut. Använd en flaska smakrikt öl, gärna med hög syra. Undvik dom beskaste sorterna. Och visserligen kommer alkoholen att dunsta bort, men ett kvalitetsöl med hög alkoholstyrka har mycket fler smakämnen. Fortsätt att följa den enkla principen att bara använda bra råvaror.

Fyll på med lite vatten så att det nästan täcker, koka upp på spisen och sen in med hela grytan i ugnen på svag värme i en dryg timme.

När den här grytan kommer in på bordet är man glad att ha nykokt lingonsylt och heminlagd saltgurka i kylen. Saltgurkan var egentligen inte färdiglagrad, och det visste jag men kunde inte avstå från en provsmakning.

Så där. Väldigt enkel mat, få smaker, billiga men goda och riktiga råvaror. Ultra cucina, fatto a mano!

* men nypotatis går absolut inte. Så röd flagg för Sjömansbiff tills det finns stor fast potatis.

6 kommentarer:

B! sa...

Sjömansbiff som annars får mig att gå någon annanstans och äta lyckas du få att låta gott. (och se aptitligt ut)

Jag inväntar sjyst potatis, sen ska det provas. Men här kommer en dum fråga, från en som inte dricker öl. Var hittar man en god öl till maten? Det är ju aldrig så enkelt som att springa ner på systemet och köpa en flaska av den dyraste...
B!

Tobbe Arnesson sa...

Sjömansbiff är rustikt och värmer fint en kulen höstdag, då bör ölen matcha. Porter säger jag.

Tack Markus!

Markus F sa...

B!-
Öl till maten är en smaksak.
Man kan ju helt enkelt göra så att man köper två flaskor Maredsous (den jag använde i grytan) och så dricker man den till maten.
Om du inte dricker öl beror det förmodligen på ayy du inte tycker om öl. Drick något annat i såna fall.

B! sa...

Jag menade nu verkligen öl till maten, och inte till han som skulle äta den. Det blev dock som det rekommenderades en flaska Maredsous till maten. Vännerna drack lite olika, mest blask från Tyskland, och själv avnjöt jag det hela med ett glas mjölk.

Jag tackar, det var gott. Mycket, trots att jag tillagat det.
B!

Nypan sa...

Maredsous funkar rätt bra till sjämansbiff. Men en Affligen dubbel eller Röd Chimay är nog snäåået vassare. Kanske en Sigtuna Black oktober hade fungerat bra också?
/N

Markus F sa...

Nypan, ingen blev iallafall ledsen av den flaska Maredsous som åkte ner i grytan.