söndag 21 september 2008

Zuruck von Tirol

(Nej, vinet och spriten fick inte plats på bilden)
Jaha. Då var man tillbaka efter en vecka i Tirolen. Utvandrad och proppmätt, och med en mycket tung resväska. Jag räknade ut att det var 14,45 kg mat och dryck som jag hade med mig hem. Dom flesta köper ju med sig vin, och en hårdost är fullständigt normalt. Jag gick självklart ett steg längre. Väskan blev snabbt full.

När jag insåg att jag hade en halvtimme till godo i Innsbruck innan vi måste åka till flygplatsen ilade jag ju naturligtvis in på en stor livsmedelsbutik och shoppade loss lite extra...
Ingen annan än jag skulle väl återvända hem till sverige med 1,4 kg nötkött styckat till Tafelspitz (mer om det senare*), en burk ister, kumminstekt fläsksida och 500 gr Alpsmör** som sista impulsköp? Det fick ju plats i min ryggsäck som jag skulle ha som handbagage.
Nåja. Det är ju därför ni läser den här bloggen. Jag är matgalning och jag antar att det har ett visst underhållningsvärde.

Förutom att jag har fått tillfälle att umgås med min mor och syster och ha kul i en vecka så har den här resan gett några riktigt bra kulinariska minnen:
- en Almkäse från Vinschgau som slår ner allt motstånd.
- en spenatknödel som fick mig att jubla
- den bästa getosten jag nånsin smakat
- ett utmärkt vitt vin (Stoan 2006 från Kellerei Tramin blandat på Gewürztraminer, Chardonnay, Pinot Blanc och Sauvignon)
samt att jag till slut fick smaka Tiroler Graukäse. Jag har undrat över den här osten länge, och till slut fanns den på menun på en hütte. Sista dagen dessutom. Se och hör:




*Ja just det. Wiener Tafelspitz. Jag är fullt övertygad om att det går att göra den rätten på rätt sorts styckdetalj världen över, men nu var jag ju faktiskt i Österrike. Så då köpte jag en bit. Sex timmar i ryggsäcken ska väl en fin köttbit tåla.
Räkna med ett recept snart.

** Smör. Jag förbereder en stor klagoartikel om hur dåligt svenskt smör är. Återkommer.

10 kommentarer:

Johan Andersson sa...

Jag insåg just hur tråkig jag är när det kommer till att köpa med mig mat hem.

Dina biffar var bland det bästa jag har fixat till btw. Mirja lovordade dom typ nio gånger under själva middagen och visst gillar hon kött men inte visste jag att hon gillade det så mycket. Men det kan ju ha med kvaliteten på köttet att göra?

Markus F sa...

Jepp, den biffen var bra. Den var ett prov från ett danskt styckeriföretag.
Trots det så valde vi att inte köpa den biffen. Det var för skiftande kvalitet på de prover vi fick till jobbet, och vi jobbar redan med "Premium selection" från samma styckeri. Det skulle bara vara dumt att börja sälja en produkt med samma namn men med lägre kvalitet och lägre pris.

Jonas sa...

Jag antar att det är livsmedelsbutiken som ligger precis vid början av landningsbanan som förärades ett besök. Har varit där otaliga gånger i "sista minuten". Dock bara inhandlat flytande varor.

Min middag i lördags ställdes dock in pga (min) sjukdom :(

Anonym sa...

Från Syster Ylva som var en av de medresande till Sydtyrolen i norra italien, Kan jag bara meddela att Markus Femling fick en liten illorange dekal på sin väska där det stod "Heavy" på, det var all den mat han köpte hem... hoppas att han sparar den dekalen! Markus är inte bara bra på mat utan har också mycket god kunskap inom många andra områden, vilket jag och min mor har fått ta del av nu i en hel vecka! tack Markus för en underbar resa, jag kan leva på denna ett bra tag! kram syster ylva Sandin

Anonym sa...

Jag instämmer i vad syster Ylva säger i tidigare inlägg. Det var en fantastisk resa vi gjorde. Numera har jag abstinensbesvär: åter hemma i min våning saknar jag: det trevliga ressällskapet, den fanstastiska utsikten högt uppe i bergen, alla goda och spännande måltider, vinerna av varierande slag - och inte minst att få ta del av Markus alla kunskaper om mat, vin, kultur, natur, möjliga och omöjliga stigar som han tidigar utforskat med sin cykel i Tirol. Är mycket inponerad av att se hur han måste ha kämpat i bergen. Vill tillbaks nu ..... Tack Marcus. Mor

Unknown sa...

Jag tycer du och din mor ska ha ett eget matprogram i den statliga televisionen, eller kanske i P1? Man skulle kunna tänka att herrn har en mkt bra radioröst.

Markus F sa...

Tack Olle, men du har ju helt missat poängen med bloggande, podcast och YouTube.
Vem behöver broadcasting?

Hela idén med "Graukäse-filmen" uppstod vid lunchen när jag exalterat berättade för syrran och morsan vad som erbjöds på restaurangen. Mor tyckte att jag borde göra "Bergens mat" för SVT, och då svarade jag att det inte behövs några TV-bolag numera. På skoj gjorde vi sen en improviserad matintervju.

Men visst kan det utvecklas. En duktig person som håller i en bättre kamera, en redigerare och lite manusskrivande kan ju ge skitbra resultat.
Den som känner sig hågad är välkommen till mitt kök, eller på nästa resa till Tyrolen. Kom till mig så ska vi göra matprogram som sparkar rumpa.

Men som sagt, något broadcastingbolag behövs defintivt inte.

Unknown sa...

Nja, jag tycker nog mest att materialet och presentationen kunde lämpa sig för en bredare publik och i ett mer lättillgängligt medium, såsom public service tv eller radio.

Men visst har du rätt, med rätt produktion duger nätets friare distribution mkt bra.

Föredrar själv bayersk mat och dryck, leberkäse semmel, weiss wurst och augustiner helles (skandal att det inte finns på bolaget, funderar på att importera!) är solklara favoriter. Kommer inte ihåg vad det heter, men en annan vansinnigt god sidorätt är nar man kokar in råstekt potatis och lök med kummin och mörkt öl. Bör testas.

Markus F sa...

Augustiner Helles är hur gott som helst.Men visst har dom åtminstone tagit hem Oktoberölet till Sverige?

Hursomhelst verkar vi ha samma kostcirkel. Augustiner Gaststätte är för övrigt en av världens bästa restauranger...

Angående bred publik: Jag vill inte ha mer publik än så här. Skulle ju omöjligt gå att svara på alla kommentarer då.

Anonym sa...

Hej Markus! Det är kanske lite sent att kommentera det här inlägget nu, men jag har precis upptäckt din blogg och är mycket imponerad.
Jag gav också Graukäse en chans en gång hemma i studentrummet i Innsbruck när jag bodde där. Enligt rekommendation testade jag också med just rå gul lök, olja och vinäger till. Osten var dessvärre ingen favorit, jag insåg att det var just den som gjorde flera varianter av Krasknödl smått motbjudande i just min smak. Det var däremot fascinerande att upptäcka att rå lök kunde ha en mildrande effekt, eftersom osten var ännu skarpare.
Tack för det fina videoklippet!