torsdag 11 september 2008

Lövbiff. Hur man gör.

Speck! Speck!! Speck!!! tar semester en dryg vecka och åker till Tyrolen. Räkna med att jag är tillbaka proppfull av knödel, Karl-Johansvamp och Teroldego Rotaliano. Men under tiden måste ni ju ha lite snabbmat att laga. Lövbiff går hyfsat snabbt (ja, åtminstone efter dom förhållanden jag har satt upp för dom recept som ska presenteras här). Och lövbiff får absolut inte förväxlas med tunnskivat innanlår som säljs i snabbköpen. Nej, en riktig lövbiff görs på utskuren ryggbiff som platteras tunnt. Till det behöver du ett platteringsjärn. Har du inget platteringsjärn kan du använda en tung kastrull med slät botten, men se upp så att du inte får handtaget att lossna vid nitningen eller svetsen.
Börja med att se till att din biff är välputsad och skär den i skivor som väger cirka 180 gram styck. En vanlig missuppfattning är att biffen ska bultas mör, men så är det inte. Bara en bra biff kan platteras utan att gå sönder. Välj alltså kött som har mörat minst 14 dagar efter slaktdatum, annars står du där med ett lapptäcke när du väl börjat plattera.

Lägg biffskivan mellan två ark gladpack. Börja plattera med bestämda slag. Du ska inte slå sönder köttet, utan det är tyngden i klubban som ska göra jobbet. Lyft den över huvudet och låt den falla. Köttet ska inte slås sönder!

Platta mer. Biffen borde vara klar efter 8-10 slag med klubban.

Så där. En tunn och stor biffskiva. Naturligtvis går det att steka den naturell, men en liten fyllning blir gott. Dessutom får den inte plats i stekpannan om den inte är vikt.

Capris, rödlök, dijonsenap, en äggula och några tag med pepparkvarnen blir bra. Lägg fyllningen på ena halvan av biffen och vik ihop. Vad du väljer att fylla din biff med är en smaksak, men eftersom det är frågan om väldigt lite värme som tränger in till mitten av paketet så rekommenderar jag inte något som behöver tillagas för att smaka gott.

Lövbiffen steks på hög värme i rikligt med smör. Smöret ska vara ordentligt brynt. Så fort biffen har fått färg vänds den. Om det är flera personer som ska äta så är det vettigt att lägga över dom brynta biffarna på en plåt och sedan värma igenom det i ugnen. Håll inte köttet varmt! Låt hellre allt svalna för att sedan värma det.

Smaklig måltid! Vi hörs om nån vecka.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Mycket bra blogg!

/js

Johan Andersson sa...

Som vanligt vattnas det i munnen. Ska testa biffarna du gav mig i helgen tänkte jag.

Anonym sa...

"Lyft den över huvudet och låt den falla."
Aj! Fick en stor bula i pannan.

Ha en skön semester!

Markus F sa...

Johan, den biffen du fick är från samma bit som dom här lövbiffarna. Så om du misslyckas är det kocken eller instruktionerans fel, inte råvaran.

Anonym sa...

Det där ser jävligt gott ut. Ska prova nån dag. Men nu till nybörjarfrågan: jag kikade in hos en lokal kötthandlare som utger sig för att vara välsorterad och frågade om de hade ryggbiff. "Ja, det har vi" sa hon och pekade på skylten med "Biff". Kan man kalla ryggbiff för bara biff?

Och vem säljer såna där järn att platta ut med?

/Anders

Markus F sa...

Språkförbistring.

Vårt nutida ord "biff" är ju en försvenskning av "beef", som tillkom i engelskan efter normandernas erövring av britannien 1066. Innan dess så sade nog både skandinaver och anglosaxare sagt "oxemet" eller "naut" eller något liknande.
När engelsk/fransktalande personer säger "beef" eller "boeuf" är det nötkött i allmänhet som avses. När svenskar säger "biff" brukar vi syfta på en portionsstyckad detalj av nötkött.

Jag gillar mer definerad terminologi. Alltså får den muskel som sitter på yttersidan av ryggraden heta "ryggbiff" för att skilja den från maträtter som pannbiff, sjömansbiff eller lövbiff.I Storbritannien talar man om Striploin när denna styckdetalj avses. Att din lokale kötthandlare visade på "biff" är väl från deras synpunkt fullständigt korrekt.
Men jag gillar ju alltså inte att ett namn som ursprungligen syftar på ett helt djur har blivit synonymt med en styckdetalj samtidigt som det betecknar en massa sinsemellan olika maträtter.

Dessutom har jag sett beteckningen kalvbiff, lammbiff och lammrostbiff användas massvis med gånger, och det är ett språkbruk som får det att vändas i magen på mig.

Ett platteringsjärn borde gå att få tag på i en anständig köksutrustningsbutik.

Tobbe Arnesson sa...

Gjorde den här rätten idag, hittade Scans Gourmét-variant av Ryggbiff på Hemköp (manuella charker är en bristvara i min lilla stad).

Kalasgott, verkligen! Hade tyvärr inte kapris hemma som jag trodde men det gick ändå.

Hur fick du senap & äggröran så fast? Jag kanske hade för mycket äggula för det blev rätt rinnigt.