Jag vill inte ha fula grönsaker

Nej, jag vill inte ha fulare grönsaker. Det går just en åsiktsbris genom västvärlden där det propageras för att de frukter och grönsaker som inte håller måttet utseendemässigt inte ska sorteras bort utan även erbjudas till köpare i butik och i storhushåll.  Det finns en myt om att enorma mängder frukt & grönt refuseras av inköpare och sen bara kasseras. Och för att tala klarspråk, det är skitsnack. Modern odling är så genomindustrialiserad att det som inte håller måttet gallras ut redan på fältet, eller så sorteras det bort och säljs som klass 2, djurfoder eller industriråvara.  Inom grossistledet finns det alltid klass 2 att köpa*, och om jag ska vara ärlig så är mycket av det jag ser ute i butikerna sådant som jag skulle placera i den fållan.  Det stora svinnet och det som man borde göra ansträngningar för att få bukt med är istället f&g som helt enkelt börjar vissna, ruttna och är kantstötta och det är ett svinn som finns i hela ledet. Om 30 långtradare från Spanien blir stående vid vägkanten för att det har varit kraftiga snöfall i Pyrenéerna och vägen är ofarbar kommer det ju garanterat att påverka hållbarheten på isbergssalladen du köper i din lokala butik.

Men du invänder kanske att du ätit sån underbart god zucchini, sparris, tomater, purjo osv som du köpt på bondens marknad/gårdsbutik, fått av en bekant eller som du odlat själv där utseendet varit krokigt, storlekarna ojämna eller färgen och ytan ful och skorvig. Och det stämmer, men vad du då glömmer är att det är något som har varit småskaligt och hantverksmässigt odlat, skördat i sin prima kondition och väldigt färskt. Det är klart att de legymerna är godare än något annat du kan hitta. Och du har säkert känt dig manad att betala ett mycket högre pris för den varan.

Men jag vill som sagt inte ha frukt och grönt med skavanker. Det utbud som finns på den svenska (butiks)marknaden är dåligt nog som det är, och den enda förmildrande omständigheten är att det är någorlunda jämn sortering. Och även om det ibland kan se vackert ut är ändå en stor del av det vi hittar i grönsaksdisken fult.
Fult på grund av förhållandena vid produktionen. Industriell produktion av f&g är inte bara enormt resurskrävande och naturförstörande, den förstör människor. Spaniens och Italiens odlingar är beroende av illegala immigranter från Afrika som arbetar under usla förhållanden i total otrygghet för att vi ska få billiga jordgubbar. DET är fult. De som jobbar som lantarbetare i Sydafrika, Sydamerika och Asien har det inte bättre dom heller. Här kan man verkligen prata om att frukten har skavanker. Snacka inte om att du vill ha en zucchini som är krokig. Be istället om en zucchini som är Fair Trade och KRAV.

Det finns inget fel med att vilja odla vackra grönsaker och frukter. Jag skulle istället önska att det fanns fler som brydde sig om att ta fram vackra och välsmakande grönsaker istället för att bara leverera anonym råvara till industri och uppköpare.  Producenter som är stolta över sina morötter. Som Mariannes Farm. Eller som Inge och Marcel eller Stora Tollby.

Eller som den mycket duktiga Monica som driver Finesserna i Flen som bara köper blåbär till sina konfityrer från de källor där plockarna (ofta invandrade kvinnor) får ordentligt betalt.

Så nej, jag hoppas nu att vi slipper prata om fula frukter.  Det spelar ingen roll om ICA-Stig och lillebror Hernberg hittar på något jippo eller om COOP slår på trumman.

Vi vet ju faktiskt redan alla att den riktiga skönheten sitter på insidan, och att även det vackraste äpple kan vara giftigt. Fråga Snövit!
Jag avslutar med en låt av Woody Guthrie. Den skrev för drygt 67 år sedan, men är fortfarande kusligt aktuell. Den handlar om deporterade mexikanska lantarbetare som omkommer i en flygolycka och i låten ställs frågan om det är så här vi vill att vårt överflöd ska produceras.

* som ett exempel på klass 2 kan nämnas soppsparris. Av den svenska sparrisskörden varje år är det alltid en viss mängd som är för kort, böjd, krokig, trasig osv. Förutom det så är den jättefin, pinfärsk och smakar ju mycket gott. Den säljs som soppsparris till ungefär halva priset och är ju perfekt för den kock som vill ta sig tid att sortera och laga god mat på den.

Ekologisk kycklingfilé

Först verkade allt så jättebra. Jag hittade fryst dansk ekologisk kycklingfilé i min lokala COOP-butik. Från Rose, en av dom största kycklingproducenterna i Danmark och ingående i HK Scan-gruppen. Det kändes som en perfekt råvara, enkel och lätthanterad. Snabbt att tina upp också. Det går åt mycket kyckling här hemma hos oss sedan Anton slutade med nöt, lamm och gris.

Men glädjen vändes snabbt till besvikelse när jag öppnade påsen. Verkligen tråkiga filéer, ojämna i storlek, okänsligt utskurna, bara slängda på ett frysband och till och med lite frysbrända.

(titta i översta högra hörnet så ser du att köttet är vitt och torkat)

Det blev inte bättre när dom tinade. Slamsor. Och det rann bort mycket vätska. Grått, sladdrigt kött som var totalt utan smak eller textur. Jag misstänkte först att det var polifosfatinjicerad kyckling, men enligt innehållsförteckningen så är det inte så. Men jag misstänker att om injiceringen är under en viss procent så behöver den inte anges. I alla fall så var det riktigt dålig fågel, och den hade inte blivit särskilt vänligt behandlad efter döden heller.

Men det gick att äta. Resultatet var inte sämre än något av det du äter från din närmaste lunchrestaurang, thaikiosk eller indier. Visserligen till stor del beroende på att jag gjorde en mycket lyckad rätt med sichuanpeppar, chili, vitlök, god (KRAV)soja och massor av purjolök och (KRAV)cashewnötter. 

Men själva kycklingköttet kunde ha varit vad som helst. Faktum är att det hade varit bättre om det varit något annat än kyckling. Om det bara är proteinet man vore ute efter så hade ägg, tofu eller ost åtminstone haft en konsistens. Varför överhuvudtaget anstränga sig så mycket som att kläcka kycklingar, föda upp dom på ekologiskt foder och sen döda dom för att erbjuda det här? Bara åsynen av kycklingfiléerna när dom tinat var en kränkning, både av mig som konsument och av de döda djuren. Jag blev både förbannad och ledsen.

Det är inte den här typen av ekologisk mat vi ska ha. Att byta konventionell skräpmat mot en med ekologiska förtecken och fortsätta med samma inställning till konsumtion och nollrespekt för det som lever och växer är helt fel väg. Den här kycklingen är skit, och den kostar tre gånger så mycket som konventionell skitfågel.

Jag kurerade mig nästa dag med en av Hagby Gårds kycklingar. Så enorm skillnad.  Hagbys kycklingar är inte ekologiskt certifierade, men dom går fritt utomhus och slaktas med hög etik och omhändertas väl efter döden. Sån skillnad.  Du ser den på bilden här.

Fotnötter: För att vara på säkra sidan har jag provat Roses ekologiska kycklingfilé två gånger. Titta på bilderna ovan så ser du att det inte är samma filéer som är frysta respektive tinade. Men dom är lika värdelösa.