Stängt tills vidare.

Kära vänner (och tyvärr en hel del andra), som ni säkert har noterat har det inte kommit några nya inlägg här på länge. Anledningarna är flera.

Men den absolut största anledningen är att den här matbloggen drog till sig lite för mycket intresse. Matbloggare, matjournalister och annat pack började läsa här trots min uppmaning om att den här adressen inte fick spridas.

Och den absoluta droppen kom när jag hittade ett av mina recept ordagrannt plankat på ett kommersiellt matforum. Jag tappade lusten. Det är dom som livnär sig på att skriva om mat som ska stå 14 timmar i köket och dokumentera sitt arbete, inte jag. Risken är att jag tillhandahåller information som någon överbetald AD och en lat redaktör snor till Bonnierpressens söndagsbilagor eller säljer till ett bokförlag.

Det tar tid att göra den här bloggen på det sätt jag vill ha den och jag är bara intresserad av att jobba skiten ur mig för mina vänner.

Det är alltså stängt tills vidare. Speck! Speck!! Speck!!! kan säkert återuppstå och jag har ännu inte bestämt om jag ska plocka bort materialet. Men räkna inte med något nytt på länge, och räkna inte med att du blir underrättad om bloggen dyker upp igen under annat namn.

Tack alla som har dunkat mig i ryggen. Jag älskar er.

Oxrulader. Och gott nytt år!

Okej, vi börjar med det riktiga och tar svamlet efteråt. Nu tänkte jag visa hur det går till att göra oxrulader. Först och främst behöver man skivat nötinnanlår. Det brukar säljas som lövbiff i butikerna (som trogna läsare vet så är lövbiff en helt annan sak än skivat innanlår) men det blir mycket bättre som rulader. Min favoritfyllning är bacon och katrinplommon, och jag gillar att bräsera ruladerna med rödvin. Först så lägger man en baconskiva och några katrinplommon på köttskivan, saltar och pepprar och rullar i hop.

Vanligtvis brukar man fästa ihop ruladen med en tandpetare, eller så sticker man ett grillspett igenom två tre rulader. Vissa recept anger att man ska knyta ihop dom med fågelgarn. Men det ger inte ett perfekt resultat. Ruladerna ska brynas runt, och dom rullar gärna ut sig när köttet börjar tillagas. Dessutom är det bökigt med att ta bort tandpetare, snören och spett efteråt.

Jag slår in mina rulader i plast i stället. Ger en perfekt rund form, och har också fördelen att man kan använda låga temperaturer. Rulla in ruladerna i gladpack, vrid åt ändarna hårt och knyt om ett snöre. Det ska bli som en korsning mellan en korv och en smällkaramell.

Stoppa in allting i en ugn som håller 100°C. Se till att ruladerna inte ligger för tätt. Efter ungefär en timme är köttet genomstekt.

Känn efter att ruladerna har hårdnat, låt dom svalna (det går bra att göra det här dagen innan) och ta bort plasten. Ta till vara den sky som har bildats.

Nu har du snygga rulader som är perfekt runda. Bryn runt om i smör tills du har en fin yta, släng ner en hackad gul lök, två matskedar tomatpure och två deciliter rödvin. Salta, peppra och krydda med en nypa timjan. Fyll på med vatten så att det precis täcker. Låt allting sjuda under lock (gärna i ugnen) i cirka en timme. Naturligtvis kan du variera fyllningen. Torkade tomater, äpplen, aprikoser, prosciutto crudo eller salamiskivor funkar bra. Tänk bara på att det ska vara något som tål lång tillagning. Ost blir tillexempel jättedåligt.

Som sagt, gott nytt år och god fortsättning. Speck! Speck!! Speck!!! har varit igång i sex månader nu, och jag tror att jag har hittat den rätta formen. Många har läst, och det är bara ett fåtal av kommentarerna som skrivs här på sidan. Flera andra har kommenterat via mail eller muntligen.
Några har tyckt att jag lagt ribban lite väl högt. Det erkännes, det är jobbigt att hålla på med det här. Men jag har ingen lust att hålla på med enkla saker, och jag är övertygad om att det inte alls blir lika intressant att läsa.

Några har föreslagit att jag borde kontakta tidningar, bokförlag eller TV. Jag tackar för uppskattningen, men även om media skulle vara intresserade så är det helt otänkbart.
Jag sysslar med hantverk, inte underhållning. Jag behöver inte skriva en kokbok. Den kokboken skrivs här, en gång varje vecka.

Andra tycker jag borde ta in reklam och tjäna pengar. Jag förstår inte riktigt varför. Jag har inga kostnader för att göra Speck! Speck!! Speck!!!

Det har framförts att jag borde se till att fler bloggportaler och matsidor länkar hit. Även till det säger jag nej. Enligt statistikprognosen kan jag räkna med 39 besök om dagen framöver. Det räcker. Jag tror att max 100 besökare om dagen kan fungera, då kan jag nog behålla en relation till alla som kommenterar. Så var försiktiga med att länka hit, och tipsa bara dom som ni tror har intresse. Jag kommer för övrigt att göra mitt bästa för att skrämma bort folk med bökiga långkok, var så säkra.

Sen så har jag fått en hel del kommentarer om det grabbiga språket och om att det är machokäk på den här bloggen. Jag vet, och jag beklagar det. Jag är inte intresserad av att driva herrklubb. Men det är så här jag uttrycker mig och det är den här maten jag gillar. Jag kommer framöver att vara mer kritisk mot mitt språk i inläggen. Maten kommer dock inte att förändras.

En sak jag skulle vilja utveckla är podcasting och video. Tekniken finns och jag tror det skulle kunna bli riktigt bra. Tänk er dom här recepten på You Tube, eller en podcast där man snackar om den perfekta purjolöken. Men det kräver hjälp, för det kommer att gå åt mycket tid. Om någon är intresserad så säg till.

God fortsättning på det nya året!