torsdag 25 december 2008

Dansk fläskstek. Nu även i coverversion.


En av dom mest lästa sidorna på den här bloggen handlar om Dansk Fläskstek. Många har googlat på "dansk fläskstek "och hamnat här (Speck! Speck!! Speck!!! ligger högt rankat på Googlesökningen)... Jag upptäckte det när jag gick igenom besöksstatistiken, och det finns inte särskilt mycket info på svenska om fläskstek.

Det finns faktiskt så lite att man måste stjäla recept! På receptfavoriter.se har någon helt enkelt plankat av tillagningsanvisningarna som jag har skrivit. OK, jag har inte uppfunnit fläskstek, det erkännes, och att ett recept inte kan räknas som något som kan copyrightskyddas är jag med på. Recept är public domain. Den anonyme skribenten på receptfavoriter har lagt till en gräddsås, och jag tror det funkar väldigt bra. Receptet är dessutom bra redigerat och lättförståeligt. Men vad som irriterar mig är att det finns textstycken som är direkt kopierade härifrån.
Jämför:
"När det är 20 minuter kvar till matdags tar du ut köttet och slår in det i aluminiumfolie och låter det vila på skärbrädan. Skiva upp i stora skivor och servera med kokt plugg. Äppelmos, Dijonsenap, pepparrot, lingon, mangochutney, pickles, saltgurka, ta vad som helst som du gillar som är sött, surt eller salt funkar bra till. Rödkål är ju en klassiker om du inte vill ha rotfrukter." (sic Speck Speck Speck)

"När det är 20 minuter kvar till matdags tar du ut köttet och slår in det i aluminiumfolie och låter det vila på skärbrädan. Skiva upp i stora skivor och servera med kokt plugg. Äppelmos, Dijonsenap, pepparrot, lingon, mangochutney, pickles, saltgurka, ta vad som helst som du gillar som är sött, surt eller salt funkar bra till. Rödkål är ju en klassiker om du inte vill ha rotfrukter." (sic receptfavoriter.se. Dom har inte ens korrigerat min dåliga svenska!)

Jag sliter häcken av mig för att producera dom här bloggrecepten. Ni är världens bästa läsare och jag kommer att jobba lika hårt som James Brown för att ge er bra blogginlägg. Ni vet vilken tid det tar att laga käket som presenteras här. Tänk på också på att det ska fotograferas, bilderna ska redigeras och texterna ska skrivas.
Ingen ska tro att det är okej att bara komma hit och sno mina ord. Framförallt, om den anonyme skribenten på receptfavoriter gjorde det enkelt för sig och bara klippte in mina ord, från vilket annat recept snodde han resten? Är receptet överhuvudtaget på riktigt eller är det ett collage på andras arbete?
Allt här är på riktigt. Lita aldrig på ett recept du ser någon annanstans.


Jo just det. Bilden på knödel här ovanför är min egen, men receptet jag har använt hittar du här: Semmelknödel.
Det är ett bra recepet. När jag har testat det tillräckligt många gånger för att göra mitt eget kommer du att få mitt recept, men jag har ju ingen som helst avsikt att bara skriva av det rakt av. På den här bloggen presenteras bara originalmaterial.

tisdag 23 december 2008

Köttbullar

Nej, det blir inget recept den här gången. Jag är inte färdig ännu. Jag har bara försökt göra den perfekta julköttbullen i 30 år, så det dröjer. Häng kvar 3o år till så lovar jag att berätta.
Men jag har gjort några erfarenheter under åren som jag gärna delar med mig:

Julköttbullar ska inte väga mer än 20 gram styck, annars blir dom för stora.

Skaka och snurra stekpannan så att köttbullarna blir brynta runt om.

Inte fler än 20 stycken åt gången i stekpannan.

Stekspade behövs inte. Stekpannan ska rullas så att köttbullarna behåller den runda formen.

Stek färdigt i ugnen.
God Jul!
M.F.

söndag 21 december 2008

Sauce vin rouge, kapitel 3

För att få ut så mycket smak som möjligt får skyn stå över natten och svalna. En sexliters kittel får knappast plats i kylskåpet, min fick stå på balkongen. Glöm inte att sätta på ett lock som skydd mot fiskmåsar och kråkor. Nästa dag har skyn stelnat. Det ska i princip gå att vända upp och ned på kastrullen utan att innehållet ramlar ut. Skrapa bort fettet på ytan med en sked. Koka upp skyn, skumma och sila av den. Ge dom urkokta svanskotorna till en trevlig hund.

Skiva två-tre rödlökar och två vitlöksklyftor och fräs i smör. Ge en brynt yta, och pudra över en matsked socker. Slå på 5 dl rödvin (ta ett vin som är gott att dricka. Dåliga viner är dåliga viner, och har inget i matlagning att göra). Koka ner rödvinet till hälften (detta kallas att reducera, lägg uttrycket på minnet).

Häll på skyn. Koka upp, dra ner värmen och sjud. Gissa vad du ska göra nu i två timmar?
Just det, såsen ska skummas. Det är mycket proteinämnen kvar, och lite fett från smöret som ska bort. Ju mer du får bort i början desto bättre. Ta några tag med pepparkvarnen och smula ner lite timjan. Smaka av ofta. När såsen har reducerats till hälften kan du börja få en uppfattning om slutresultatet. Det kan behövas lite mer socker, vin eller peppar.
Ta det försiktigt med kryddningen. Gör hellre om kryddningen fler gånger än att krydda för mycket i början.

När du har en mörk, klar och välsmakande sås är det dags att sila av den. Använd en fin nätsil.

Pressa inte lökresterna! Det vore vansinne att ha jobbat så här länge med att få en klar sås och sen förstöra allt genom att slänga i sönderkokt rödlök.

Det blir inte så mycket. 1,2 liter sås på 3 kg nötsvans. Dessutom tar jag undan lite till Atlas (eftersom han var närmast i gissningstävlan).
När såsen ska serveras så fräser man upp två hackade schalottenlökar och häller på en decililiter rödvin, reducerar till hälften och slår på tre deciliter av såsen. Avsluta med en smörklick. Gott.
Kan smaksättas med grönpeppar, hackade pickles, färsk eller inlagd dragon, tryffel, färsk timjan, apelsin, Portvin eller Madeira eller svamp.

Som ni säkert har märkt så förekommer det ingen redning i det här receptet. Det behövs inte.
Skyn blir lagom tjock genom alla gelatinämnen i svansen. Men den som vill ha en lite tjockare och mer "brunsåsaktig" sås kan ju göra en mirepoix med bacon och vitlök och tomatpure och, fräsa ordentligt och bryna med mjöl och slå på rödvinet och den silade skyn. Följ receptet i övrigt. Då får man en "Sauce Espagnole". Det är också gott.

Atlas, du har två byttor rödvinsås att hämta hos mig. Ring 0703715599.

( jag tror att jag nu börjar närma mig tröskeln för när recepten blir lika jobbiga att läsa som att laga. Bra. Jag hatar saker som är lättillgängliga.)

lördag 20 december 2008

Sauce vin rouge, kapitel 2

När den rostade nötsvansen har kallnat är det dags att börja skykoket. Börja med att fylla upp med kallt vatten så att det mer än täcker. 3-4 cm vatten över köttet är lagom.

Sätt kitteln på spisen och sätt värmen på högsta. Medan du väntar på att det ska koka upp gör du i ordning resten av ingredienserna. Dela en gul lök och sätt den med snittytan nedåt direkt på spisen. Rosta till den börjar svartna. Det ger bra färg till skyn. Lägg löken i kitteln.

Skär lök, morot, rotselleri och purjolök i ungefär centimeterstora bitar. Det kallas för mirepoix på köksfranska. Gör inte bitarna för stora, då kommer dom bara att stjäla smak från skyn. Och gör du dom för små kommer dom att koka sönder. En tredjedel lök och en sjättedel vardera av morot, rotselleri och purjo är lagom. Överdosera aldrig på morot, morötter är smaktjuvar utan like och kokar dom sönder ger dom för mycket sötma. Varning för morot.

Fräs grönsakerna. Det går också bra att rosta dom i ugnen med nötsvansen dom sista 20 minuterna. Tillsätt lite tomatpure (ungefär 1,5 matsked).

Ner med mirepoixen i kitteln och avvakta uppkoket. Sänk värmen, det får inte stormkoka*. En vitlöksklyfta får också åka ner i kastrullen.

Nu är det dags att skumma. Ta bort fett och skum så fort det har bildats en ordentlig kaka ovanpå. Skumma igen. Och igen**. Ju mer du skummar i början desto bättre blir det. Fettet har ännu inte hunnit med att ta åt sig smak, och proteinämnena i skummet hinner inte koka sönder och göra din buljong grumlig. Du kommer också att skumma bort en hel del vätska, men det gör inte så mycket i början eftersom vätskan inte har hunnit ta upp så mycket smak.
Det är därför vi har för mycket vatten med från början.
När det värsta skummet är borta kryddar du. Pepparkorn, ett lagerblad och en nypa timjan.
(det hade ju varit dumt att skumma bort kryddorna, eller hur?)
Låt kitteln sjuda i cirka 4 timmar. Ungefär en gång var 15 minut går du förbi spisen och skummar igen. Du kommer att märka att det istället för beige skum blir ett segt genomskinligt lager på ytan. Bra. Det ska vara så. Doppa i ett finger och känn hur det känns när du gnuggar fingrarna. Det ska klibba. Gör något annat under tiden. Drick öl och stek löken till julköttbullarna.



* det enda som någonsin får stormkoka är pastavatten. Om din sky börjar stormkoka häller du omedelbart i vatten eller is och sänker värmen.

** jag funderar på om det inte vore en kanonbra idé att kombinera den här bloggen med en webcam. En kastrull som sjuder i fyra timmar med en skumslev som dyker upp då och då vore underbart. Jag tänkte kalla det Slowtertainment.

fredag 19 december 2008

Sauce vin rouge

(klicka på den bild du vill se bättre)
Så där. Nu står jag här med två tinade nötsvansar på skärbrädan och ska berätta om hur den ska tillagas. Ett av dom stora problemen med hemmamatlagning är nämligen att inte ha tillgång till en brun grundfond. Om man ska göra en riktig Sauce vin rouge är det absolut nödvändigt. Jag har tidigare demonstrerat ljus kycklingbuljong och ljus köttbuljong och Veloutésås (leta så hittar ni) och nu är det alltså dags för en mörk fond, eller sky.

Traditionellt så använder man rostade kalv/nötben för att "sätta sky" som fackuttrycket lyder, men det tar jättelång tid, stor plats och är väldigt omständigt. Utbytet motsvarar inte på något sätt arbetsinsatsen när man gör det i ett hemmakök. Men det finns en väldigt bra genväg, och det är att använda nötsvans. Nötsvans är mycket smakrik, och det finns gott om dom gelatinämnen som behövs i en bra fond.
Visst går det att koka soppa eller ragu på köttet och använda det. Det är jättegott. Men i det här fallet ska hela svansen enbart användas för att ge smak.

Många tror att nötsvans ska huggas eller sågas. Fel. Det går utmärkt att skära svansen med kniv. Om man gör ragu på svansen blir dessutom bitarna mycket finare när dom är skurna än när dom är huggna.

Knepet är naturligtvis att inte skära i benet, utan att skära i leden mellan svanskotorna. En ledtråd: Tar det emot skär du på fel ställe. Du ska inte behöva använda kraft. En vass kniv och precision är allt som behövs.

Titta vad snyggt! Känns nästan lite synd att använda så här fint kött till att koka sås på. Men sagt är sagt.
In med bitarna i en långpanna och rosta i ugnen. Ställ inte för tätt, det är meningen att dom ska få en brynt yta runt om och bli genomstekta. 175° är lagom.

Köttet får snabbt färg, och det bör vändas flera gånger under rostningen. Det tar cirka två timmar att få svansen genomstekt, det här är muskler som har jobbat hårt. Du kan nog förresten sänka värmen till 150° efter ett tag. Det kan verka lite konstigt att genomsteka något som sedan ska kokas i flera timmar, men det finns två bra anledningar:
- jag vill att den färdiga skyn ska smaka av brynt kött, inte kokt.
- jag vill ha klar och transparent sky utan grumligheter. Alltså vill jag att allt protein ska vara koagulerat innan kokningen börjar.
Efter cirka två timmar är alltså svansen färdigrostad. Då är det dags att låta den svalna och fortsätta nästa dag. Du kan ju förbereda genom att skaffa en dunk rödvin, rödlök, en liten bit rotselleri och en morot. En tub tomatpuré och vitlök har du nog redan.

torsdag 18 december 2008

Smör. Ganska viktigt faktiskt.

(mitt foto blev så dåligt, och det här var vad jag hittade hos Skånemejerier. Klicka på bilden så vet du vad du ska hålla utkik efter!)




Jag har tidigare lovat att skriva om hur dåligt svenskt smör är. Jag reagerar alltid på det när jag kommer hem från EU, surar några veckor och sen vänjer jag in mig på det gamla vanliga. Först och främst: Svenskt smör saknar arom, och det bränner och fräser när man ska steka.
Inte heller känns det nykärnat. Riktigt smör ska vara lite skivigt i konsistensen. Dessutom är det på tok för dyrt.
Vad det är som skiljer svensk smörtillverkning från andra håll i Europa vet jag inte men nu har i allafall Skånemejerier trätt in på scenen med ett Gourmetsmör från Danmark.
Jag citerar från pressreleasen: "GourmetSmör(sic) görs på precis samma sätt som Öllingegårds eget smör, som nyligen utsågs till världens bästa ekologiska smör i Ost- och smörmästerskapen i Wisconsin, USA och därmed försvarade sin titel från 2006.
Jag har haft tur och fått en provförpackning på jobbet, för det är nämligen inte ute i butikerna ännu. Bara restauranger och storhushåll kan köpa detta fina smör. För det är verkligen bra.
En djup smörsmak, en sälta som ligger "utanpå" och väldigt fina stekegenskaper. Som smör ska vara alltså. Jag är helnöjd, och önskar jag hade kunnat snika åt mig mer. Bland det bästa jag smakat i smörväg.

Det är bara att hoppas att det dyker upp i butikerna snart. Som tröstpris så har Lindahls lanserat ett belgiskt smör nu lagom till jul. Det känns mera som en standardprodukt, och smaken är inte alls lika nyanserad. Men jag tror att det är ett utmärkt smör att steka i, fetthalten är 82% jämfört med 80% som är Arla-standard.
Om du hittar det i din butik (det är den förpackningen med en ko på) så köp för all del.
Allt för att ge svensk smörtillverkning en spark i häcken. Och håll tummarna för att Skånemejerier får ut sitt gourmetsmör på butiksmarknaden. Varför svenskar ska vara nöjda med en enda smörproducent är oförklarligt för mig.

onsdag 17 december 2008

Vad är det här?


Och vad ska det bli av den här råvaran när jag väl är klar?
Rätt svar belönas med provsmakning.

TV-knivar

För några veckor sedan satt jag med en kollega och beställde utrustning till det nya provköket på jobbet. När jag hade lagt fram listan på dom knivar som behövdes (enbart Victorinox!) tyckte min arbetskamrat att det behövdes ett vitt knivställ med Wüsthofknivar med vitt handtag också, för att matcha resten av färgerna i provköket. Eftersom det inte var jag som satt på plånboken sa jag naturligtvis ja. Wüsthof är bra stål, och det gör mig ingenting att det finns ett knivställ på arbetsbänken. Då kan jag ju med gott samvete låsa in Victorinoxknivarna!

Sagt och gjort, prylarna anlände och vi bestämde oss för att packa upp all utrustning först efter nyår när vi har det lugnt. Det rör sig trots allt om ett komplett restaurangkök, och rubbet måste diskas innan användning. Men man ska ju inte tro att man får vara ifred... Naturligtvis blev det evenemang inbokade i vårt icke uppackade provkök. Kartongen med Wüsthofknivarna och knivstället låg överst på lasset, så jag gav fan i att leta upp rätt prylar. Men så fort jag började skära insåg jag att det här var knivar som gjorde sig bäst på bild. För små. Fel urval. Fel skaft. Fel gradering på bladet där det går emot pekfingrets övre del. Totalt omöjliga att få ett bra grepp om med en blöt eller oljig hand. Felbalanserade.
Kort sagt, det var inte proffsgrejor. Snygga på bild. Ta en titt, vem vill inte ha det där knivblocket i köket? Ser hur snyggt som helst ut, men inte användbart längre än en halvtimme.
Så det är det jag pratar om när jag tidigare har sagt fjollknivar*. Jag gillar funktionella saker, och hatar prylar där den visuella aspekten har fått ta över. Det här knivstället är ett exempel på det.
Framförallt så avskyr jag att man har gett avkall på vilka knivmodeller som är användbara, utan istället har koncentrerat sig på att göra ett knivset som ser snyggt ut i ett designat kök.
Nåja, det finns ju ett användningområde i allafall. När någon lånar vårt provkök och inte har med egna knivar kan jag alltid hänvisa till knivstället.

Jo, en sak till. Den här bloggen har fått kritik för att vara grabbig, macho. Jag håller med, det är så. Men jag har inget annat uttrycksätt. Maten är tung och rustik och svårjobbad, och det är så här jag pratar.
Vad jag däremot inte tänker säga igen är uttryck som "fjollknivar". Det vore mig fjärran att använda en beteckning på HBT-personer som ett nedsättande uttryck, men jag inser att det kan tolkas så. Därför kommer jag i fortsättningen att skriva "TV" så fort jag tycker något är yta utan substans.
Att använda ordet fjolligt som en synonym för något dåligt var klantigt gjort, och det ska inte upprepas. Sista gången var här ovan.

lördag 13 december 2008

Beaujolais Noveau

Min förkärlek för Beaujolais Noveau har en lång historia. Det hela började 1981 då jag hamnade i ett senhöstligt London vars vinbutiker och restauranger var fullskyltade med affischer där det stod "Le Beaujolais Noveau est arrivée!". Naturligtvis drack jag detta vin, det var ju första gången jag kunde gå på en restaurang och beställa ett vin och en "Steak av poivre" och sen fortsätta till klubben "Le beat route" på Dean Street i Soho.
Aaah, memories. Att sitta på en fransk bistro i Bayswater i en nyinköpt kråsskjorta från P.W Forte i Chelsea och bli tillfrågad av servitören om jag var en "rockstar" bara för att min flickvän och hennes två kompisar hade joinat sällskapet var höjden av lycka.
Så det är ju inte ett dugg konstigt att jag gillar Beaujolais Noveau, trots att det var en marknadsföringshype å det grövsta.

Men till skillnad mot andra 80-talsfenomen har BN åldrats med heder.
Anledningen är ganska enkel. Beaujolais Noveau är ett primörvin, ett vin som inte är avsett att lagras utan att njutas omgående. Varje år kommer en ny sändning. Distriktets bästa Gamaydruvor dricks upp så snart det går... En hyllning till ungdom.
Det finns dom som scoffar åt BN. Låt dom göra det.
Kan det finnas en bättre sätt att bli vuxen än att beställa en pepparstek och en flaska vin på en restaurang på Queensway? Kan det finnas ett bättre sätt att bli påmind om ungdomen än att varje år i november dricka Beaujolais Noveau, speciellt som varje år innebär en ny skörd av detta fina vin?
Beaujolais Noveau går inte att lagra. Det är avsett att drickas omedelbart, och det ger i bästa fall goda minnen. Jag kommer förmodligen att älska detta vin tills jag dör.
Beaujolais Noveau är nu. Jag gillar nu.

fredag 12 december 2008

Kokt lättrimmad högrev, del 2.

Det blev trångt på spisen. Mjölig potatis kokades till mos*, och när köttet hade en halvtimme kvar att koka tog jag av lite buljong och gjorde en suprêmesås.
Eller rättare sagt, jag började med att göra en veloutésås.

( det är crême fraiche som jag vispar ner på bilden)
En velouté är en ljus buljong som är avredd med mjöl. Ganska enkelt om man har en bra buljong. Fräs 2,5 matskedar vetemjöl i lika mycket smör, häll över den varma buljongen under vispning och koka i 10 minuter. Vispa mycket i början så att det inte blir klumpar. Blir det ändå klumpar kan du ju använda en stavmixer eller sila såsen.
Sen så häller du i en rejäl skvätt grädde eller crême fraiche och kokar ihop till samma volym som såsen hade först.
Då har du suprêmesås. Sen kan du smaksätta** denna milda men ändå smakrika sås med vad du vill. Eftersom jag har en rejäl burk med riktigt bra capris*** hemma fick det bli caprissås.

(kolla vilken fin capris!)
Vi döper alltså den här rätten till Boeuf Salé Anglaise. När det står Anglaise på franska matsedlar är det alltså capris i käket.
När köttet är färdigt (stick in ett finger och pröva att det är mjukt) får det vila 10 minuter, sen är det dags att skiva upp. Se till så att du skär tvärs över fibrerna. Det går ju också bra att tärna upp köttet och blanda ner i såsen och servera som en köttgryta.

Köttet fick sällskap av lite zuccini som ångades med smör och buljong tills vätskan kokat in. Resten av såsen serverades a part, och det slank ner lite hackad gräslök i såsen också. Gräslök passar till precis allt förutom desserter.

*Potatispuré: 1,5 kg mjölig potatis skalas och kokas. Stöts med 250 gram smör. Salt och peppar. Eventuellt muskot. Behövs mer smör så tillsätt det.

** Jag gillar Suprêmesås. Testa med färsk eller inlagd dragon till kalv och kyckling, eller med fransk senap till gris. Koka en kyckling och gör en fantastisk Chicken a la king med suprêmesås, sherry, champinjoner och paprika. Velouté/Suprême är också basen till många goda soppor. Prova att hacka ner en purjolök i den här såsen, fyll på med mer grädde och servera med brödkrutonger som purjolöksoppa. Hur gott som helst.
Eller rosta 20 vitlöksklyftor i ugnen, skala och mixa med såsen. Då har du rostad vitlöksoppa.
Ett paket fryst hackad spenat? Nässlor? Svamp och portvin?

*** vår importavdelning på jobbet har gjort ett riktigt bra jobb och hittat en capris som är kanon. Fin avvägning mellan sälta och syra, och snygga blomknoppar med både bett och mjukhet. Det är nog den bästa capris jag har smakat. Av någon anledning hamnade en av provburkarna hemma hos mig.

torsdag 11 december 2008

Kokt lättrimmad högrev



Dags att koka kött igen. Dags att skriva ännu ett inlägg med taffliga fotografier tagna rätt upp och ner i usel belysning. Dags att åter presentera en maträtt som tar minst 24 timmar att bli ätbar.

Mina damer och herrar, jag ber att få presentera kokt lättrimmad högrev!
Man börjar med en bit benfri högrev. Gärna ordentligt marmorerad och fast. Fet och smakrik högrev fås endast från äldre djur, ungnöt hinner inte bygga upp något intramuskulärt fett innan slakt. Cirka 1 kg ligger här på skärbrädan.



Jag saltade in den här köttbiten igår. Strödde över rikligt med nitritsalt*, lät den ligga i rumstemperatur några timmar och fyllde sen upp med vatten så att saltet löstes upp. På med en assiett som tyngd och in i kylskåpet. Nu har jag sköljt av köttet och kokat upp det i vatten. Sen skummar man av, drar ner värmen och låter det sjuda. Cirka 85 grader är lagom. 2-3 timmars tillagningstid är minimum, så ni får vänta tills senare med att se resultatet, kastrullen står fortfarande på spisen.

* Angående nitritsalt hänvisas till tidigare texter. Varsågod och leta.

tisdag 9 december 2008

Knivar.nu del 2

Ibland lönar det sig att vara sur. Leif på Knivar.nu skickade det här till mig idag, och jag tycker att även han bör få höras:

"Hej igen.

Du har helt rätt i allt du skriver. Vi har varit kraftigt underbemannade
samtidigt som problemen har hopat sig på hög. Vi har därför inte hunnit med
att administrera. Sedan när man anlitar ett fraktbolag så förutsätter man
att paketen ska komma fram till kunderna eller direkt tillbaka till oss så
att vi får en chans att åtgärda problemet. Detta har ju inte hänt och därför
blir alla lidande.

Återbetalning har nu skett till ditt konto. Jag skickade nyss en kopia till
dig på återbetalningen.

Det känns ju så onödigt löjligt alltihopa. Hade jag från början vetat att du
bodde i Älvsjö hade jag personligen kört dit paketet till dig. Vi är ju i
Slakthuset varje dag och åker förbi där du bor. Vi har hög kundservice och
är måna om våra kunder. Tyvärr har du blivit väldigt felbehandlad vilket jag
ber om ursäkt för.
Jag ska se till att du får en trevlig julklapp i din brevlåda.

Med vänliga hälsningar

Leif Kohlström / Knivar.nu"

Jag gillar folk som kan be om ursäkt. Så då får affären mellan mig och knivar.nu anses utagerad.

måndag 8 december 2008

knivar.nu.


I somras skrev jag ett inlägg om knivar , där jag bland annat rekommenderade att folk skulle handla hos en internetbutik (inlägget är redigerat nu). Det var dumt gjort. Jag borde ha handlat själv först. För jag har nämligen inte fått mina knivar än!
Jag är väldigt bortskämd med att internetköp fungerar. Jag köper i princip bara baslivsmedel i vanliga affärer nuförtiden. Allt annat handlas på nätet, och det går utmärkt. Men jag glömde tydligen bort att jag sällan handlar från svenska företag. Den här firman är nämligen precis lika dåliga som vilken skitbutik som helst i Sverige. I korthet gick det till som så att pengarna drogs från mitt kort, jag fick orderbekräftelse på mail och efter 17 dagar ett meddelande att leveransen var skickad med DHL och att jag snart skulle få en avisering från DHL. Efter ytterligare 10 dagar undrade jag var leveransen befann sig, och fick telefonledes svaret att mitt paket skulle finnas på en videobutik i Årsta som jag inte kände till. Efter några dagar hade jag lyckats lokalisera butiken, men dom var oförstående trots att jag uppgav ett av dom två sändningsnummer jag fått och legitimerade mig. Vid ytterligare kontakt medgav företaget att dom var missnöjda med DHL och tänkte anlita posten framöver. Den 9 oktober och den 2 november mailade jag och begärde att få pengarna tillbaka utan resultat. Så här står jag, utan knivar och 714:- fattigare. OK, det är ju inte så att jag inte kan hacka lök. Mitt knivbestånd var redan innan beställningen tre gånger så stort som genomsnittsvensken, så löken blir nog hackad. Det är mest irriterande att bli blåst. Att jag kommer att skicka ett kravbrev följt av inkasso är ju självklart, men ska jag skicka dit en fisk i tidningspapper också?

söndag 7 december 2008

Voatsiperifery. Jag ger bort dyrbarheter.


Ni undrar säkert vad den här rubriken betyder, eller hur? OK, Voatsiperifery är en sällsynt vildväxande pepparsort från Madagascar och Mauritius, och den måste plockas för hand på dom smalaste grenarna 20 meter upp i luften... på 10 kg nyplockad frukt får man ut ett kg färdig vara. Behöver jag nämna att det blir svindyrt? Jag fick emellertid en burk av en importör, och bestämde mig för att testa. Jag bytte ut den vanliga Telicherrypepparn i kvarnen och har nu använt Voatsiperifery i några veckor. Som ni ser på bilden har den en liten stjälk kvar, och kornen är mycket mindre än vanlig peppar. Det har varit spännande att prova den här kryddan.
Aromen är kraftig, med toner av ceder, sandelträ, stjärnanis, resin och rostade skaldjur. En liten liljeaktig blomdoft finns också. Jag kan tänka mig jättemånga recept där den här pepparn funkar bra. Renytterfile "poivrade", i en fiskgryta, till körsbär, i chokladesserter, i hummersoppa, i en curry (ger en liten aning om hur indisk mat kan ha smakat innan portugiserna introducerade chili i Indien). För den som gillar lutfisk tror jag att det blir en riktig höjdare med Voatsiperifery istället för kryddpeppar. En spännande krydda.

Men den går inte att använda som vanlig svartpeppar. Och jag har bara en pepparkvarn.
Alltså kommer den Voatsiperifery jag har kvar bara att ligga i skåpet och tappa arom. Det vore dumt, speciellt med tanke på att den kostar över 6000:-/kg.
Bättre då att ge den till någon annan som vill testa.
Jag har drygt 100 gr här hemma. Det delar jag upp i fem påsar. Den som vill ha en påse får:
1. Muta mig med en god öl när vi ses (det finns ingen tidsbegränsning. Dröjer det 10 år vill jag att du kommer ihåg.
2. Skriva en formulering på 10 ord om den här bloggens storhet.
Jag kommer sedan att lotta ut dom fem påsarna mellan deltagarna.

Tävlingstiden går ut om en vecka, söndag 14 december.

tisdag 2 december 2008

Hej då Systembolaget, och tack för allt!

Solstice d´hiver är nog det godaste julöl jag nånsin druckit. Och det fick mig att fundera lite. Och trots att den här bloggen fokus är mat, inte dryck, folkhälsa eller politik, så bestämde jag mig för att publicera en sak jag tänkt på länge. Håll till godo:


Våra svenska systembolag är några av dom bästa dryckesbutikerna i hela världen. Sortimentet är otroligt brett, och det finns en serviceglädje och en kunskap hos personalen som håller en hög internationell klass. På det finare sortimentet är dessutom priserna fullt i linje med resten av Europa, vilket du enkelt kan kolla genom att jämföra priser både med en vinhandlare i Toscana eller med en maltwhiskyshop i Skottland. Ingen av dom stora livsmedelskedjorna i Europa når upp till samma nivå som Systembolaget, trots utbudet med viner med extrapriser på viner som faller under den magiska gränsen 2,99€ är enormt på SPAR, Carrefour och Tescos. Ändå är vi svenskar snart tvungna att låta Systembolagets försäljningsmonopol falla.

Anledningen till det är inte bekvämlighet från min sida, trots att jag erkänner att det skulle vara praktiskt att handla Chianti och Löwenbräu samtidigt med mjölk och spaghetti. Nä, alkohol är allvarliga saker, och det är inget stort problem att planera inköpen så att man inte står utan en flaska på söndagen. Att vara hänvisad till en butikskedjas sortiment av alkohol skulle dessutom kännas som ett nerköp när man vant sig med det stora utbud som finns till hands på systemet.
Trots det måste vi lägga ner Systembolaget.

I Sverige har vi ett monopol för minuthandel med alkohol som är resultat av politiska beslut, beslut som är motiverade av folkhälsoskäl. Alkohol är farligt, och det bör finnas en statlig kontroll över utskänkning, handel och konsumtion. Om alkohol är lättare tillgängligt dricks det mer alkohol, det vet vi.
Problemet just nu är väl att det aldrig har varit så lätt att komma över alkohol i Sverige. Och den köps inte på systemet.
Det går bussresor från hela Sverige till Nordtyskland, resor där biljettpriset står i direkt relation till hur mycket vikt du kommer att ha med dig på hemresan. Privatpersoner lastar bilen full och tar upp beställning från vänner och bekanta. Lastbilschaufförer plockar in 30 kartor Sort Guld eller 20 Chauvenet BiB bak i släpet och drygar ut reskassan. Gymnasieelever köper 10 flaskor Gorbachow Wodka och säljer till klasskamraterna och gör några tusenlappar i vinst en fredagseftermiddag.
Ganska harmlöst, eller hur? Vi har alla deltagit i den här informella ekonomin, eller?
Den som inte har varit med räcker upp handen.
Finns det behov finns det marknad, och företagsamma individer ser alltid till att tillgodose behov. Tyvärr stoppar det inte här, med en lastbilsschaufför som tjänar 2000:- extra per resa med att köpa lite öl i Puttgarden som säljs till lagerarbetare. Nästa steg är ju att fylla hela lastbilen med öl. Det finns ingen som kollar släpet.

När det går att tjäna 60-80 000 tusen i svarta pengar på varje leverans så kliver snabbt andra intressenter in på arenan. Andra organisationer som har erfarenhet av transport av saker som inte tål dagsljus. Organisationer som redan har distributionskanaler för de andra produkter dom tillhandahåller. Och för den delen, dom har tillverkningskapacitet. Sprit är billigt att tillverka, och den behöver inte ens vara köpt från originalkällan. Jag har själv blivit erbjuden att köpa Famous Grouse för en hundring flaskan. Var kom den ifrån? Den är antingen förfalskad eller stulen. Hur svårt är det att göra sprit och trycka etiketter?
Alltså måste vi skippa Systembolaget.

För svensken kommer att fortsätta dricka alkohol. Och när marknadskrafterna är som dom är, så väljer folk det billigaste och mest lättillgängliga alternativet utan att fråga så mycket.
Marknaden i det här fallet opererar med stora marginaler. Som i alla andra fall där organiserad brottslighet agerar med att erbjuda samma varor och tjänster som den vita sektorn har man klippt kostnader genom att inte betala skatt, sociala avgifter och genom att hålla konkurrenter borta med hot om våld. Dom flesta svenskar ser inte problemet, uppfostrade som vi är med att spritsmuggling eller hembränning mest är att jämföra med en hobby och som ett sätt att i tysthet lura staten. Vi är ganska harmlösa i det fallet, även om vi i gemen sluter upp bakom tanken att ett starkt civilt samhälle är en garant för den enskildes välbefinnande.
Därför måste vi avskaffa Systembolaget.

Jag tror att en majoritet i Sverige håller med om att en restriktiv alkoholpolitk är nödvändig, samtidigt som alla är ganska intresserade av att folksporten "lura staten" hålls på en trevlig hobbynivå. Men det är ingen hobby längre. Det är inte Åsa-Nisse och Klabbarparn som är ute och tjyvskjuter älg. Det är Arkans Tigrar och Cosimo di Lauro som har hittat en ny marknad.
Vi kan inte ha en dyr, otillgänglig och statskontrollerad marknad och en billig lättillgänglig marknad kontrollerad av den organiserade brottsligheten. Systembolaget har klara riktlinjer för hur försäljning av alkohol ska bedrivas, riktlinjer som föjer vårt lands lagar. Konkurrenterna till Systembolaget skiter fullständigt i dom lagarna.
Så tyvärr måste vi göra oss av med Systembolaget. Jag beklagar det verkligen, men alternativet är att ge den internationella maffian fritt spelrum.
Så vad har jag att föreslå?

-Sälj spriten på ICA, Coop, Willys etc. Med utbildad personal, beställningsmöjligheter, stort krav på minimisortiment och flexibla öppettider så är livsmedelsbutikerna rätt kanal. Är vinet lika lättillgängligt som mjölken så finns det ingen som behöver ringa till någon privatimportör, och kassapersonalen är redan vana vid att fråga leg på tobak och folköl. Kan dom hantera posten kan dom hantera vinet. Skatt, moms osv kommer att flyta in till statskassan.

- Sätt en 18-årsgräns för alla alkoholinköp. Är man myndig så är man. Det är fånigt att en person som tillåts rösta i allmänna val ska vara hänvisad till bovar och banditer för att köpa en flaska vin.

-Tillåt webförsäljning av alkohol i Sverige. Eftersom det redan fungerar så är det lika bra att legalisera det. Ingen vinner på ett förbud som inte kan upprätthållas.

-Tillåt restauranger att sälja alkohol för avhämtning, med samma regler för utskänkning som nu gäller.

Det finns nackdelar, javisst. En är att ökad tillgänglighet ökar konsumtionen. En annan är att utbudet kommer att bli snävare.
Till det har jag två svar:
1. Jag ser hellre en ökning av "officiell" alkoholkonsumtion som är belagd med skatter och avgifter och kontroll än jag ser att den kriminella marknaden tillåts öka. Dragan & Co struntar i leg eller om den som köper är full. De få tillfällen när kassörskorna på ICA kommer att missa att kolla leg är försumbara.
2. Jag kommer att sakna Systembolagets utbud. Specialprodukterna kommer att bli svårare att få tag på, och det kommer att krävas specialistbutiker eller förbeställning på exklusiva varor.
Det är emellertid ett lyxproblem, och har vi kunnat leva med en restriktiv alkoholpolitik så pass länge i Sverige så kan vi nog hantera det lilla som blir kvar. Vi är ju hur som helst uppfostrade att se mer till flertalets goda än till vår egen bekvämlighet.

Men den stora vinsten med mitt förslag är att mattan dras undan för den organiserade brottsligheten. Alternativet är att ha fler poliser, men poliser som har till uppgift att beivra brott som inte ses som allvarliga av folkflertalet urholkar respekten för rättsstaten.

Som en vän sa till mig en gång: "Jag vill inte att mina barn ska röka hasch. Det är inte haschet jag är orolig för, det är människorna som säljer haschet som jag inte vill att dom träffar".
Precis så är det nu med att köpa en karta Sort Guld. Det är inte ölen som skrämmer, det är dom som tillhandahåller biran jag är riktigt rädd för.

Vi måste alltså stänga Systembolaget, och lämna över ansvaret till ICA-handlaren. Annars så ser det jävligt mörkt ut. Vi måste välja mellan att ha en reglerad alkoholhandel på riktigt eller att ha en reglerad alkoholhandel på låtsas.